Startar en ny blogg!

Hej där alla läsare (d.v.s. ni få som fortfarande tittar in här då och då, eller får ett mejl för varje nytt inlägg)! Jag startar nu en ny blogg under samma namn som denna, men på en ny domän: Basses (nya) Hörna! Jag gör detta av två anledningar: för det första tycker jag att den här bloggen är en enda stor röra, med alltifrån politik till random gif-bilder och musiktips. När jag skriver om politik vill jag inte göra det med allt detta i bakgrunden. För detr andra vill jag inte associera mina nyare inlägg med exakt allt jag skrev som 17-åring, eftersom jag både skriver bättre nu och har ändrat en del åsikter.

Förhoppningsvis ska jag kunna bli lite mer aktiv på den nya bloggen. Den här sidan kommer fortsätta ligga uppe som ett arkiv, även om jag kommer sluta länka tillbaka till den från den nya bloggen i framtiden.

Tack till alla som läst mina halvkassa texter genom åren! Vill ni fortsätta läsa vad jag tycker och tänker hoppas jag att den nya bloggen ska kunna bli bättre, när jag väl drar igång den, och att ni ska gilla även den!

Vi ses!

+1

Har inget att invända och inte mycket att tillägga till de tre centerledarnas artikel här om kvotering. Den sammanfattar väldigt bra varför kvotering är dåligt. Om ni ytterst få som följer den här bloggen inte har läst den, gör det gärna!

Win-Win med sänkt krogmoms

Jag har väldigt svårt att förstå varför sänkningen av krogmomsen kritiseras så häftigt. Man säger att den inte fått någon effekt eftersom priserna inte sjunkit med så mycket som man hoppats på, man säger att de fem miljarder som momssänkningen ”kostade” kunde spenderats bättre, osv. Jag tycker personligen att sänkningen var långt ifrån tillräckligt långtgående. Man borde ha infört en enhetlig moms för alla varor och tjänster, istället för att hålla på och lägga olika extrakostnader på olika saker. Mer om det här.

Mycket av kritiken verkar gå ut på att restaurangföretagarna inte använde sänkningen på det sätt som kritikerna tycker att den borde ha använts. Om krögarna inte använder pengarna rätt ska de inte få dem alls, menar man. Jag tycker att alldeles oavsett hur de använder pengarna så är det bra att sänka momsen. Om de väljer att sänka sina priser så har folk råd att äta där oftare, vilket gör att de får fler kunder och kunderna får billigare mat – alla vinner på det. Om de väljer att ta ut pengarna själva så tjänar de mer, eller så kan de arbeta lite mindre och ändå tjäna lika mycket, medan kunderna inte förlorar något – återigen ett win-win-läge. Och om de väljer att ta pengarna och använda dem för att anställa någon att hjälpa till i restaurangen så har de skapat ett jobb, samtidigt som de själva kan bli avlastade eller kanske expandera sitt företag. Hur kan detta vara dåligt? De enda förlorarna är staten, som då tar ut mindre pengar från restaurangerna.

Harmonisera momsen på alla varor och tjänster runt 10-15% istället. Det skulle innebära en liten ökning för restaurangerna, men en sänkning för många andra företagare som idag beskattas rejält mycket hårdare. När momsen väl är harmoniserad, så att inga branscher eller företag gynnas eller bestraffas, kan man börja skissa på att avskaffa momsen helt. Fast man kanske hittar andra, mer skadliga skatter att göra sig av med först, men aja.

Blanda inte in staten i avslutningarna

Som brukligt är vid den här tiden på året har det återigen börjat debatteras om skolor ska få hålla avslutningar i kyrkan. Jag tycker det är en rätt tråkig debatt; inte bara för att den är exakt likadan år ut och år in, utan för att den överhuvudtaget existerar. Det borde inte vara upp till staten att bestämma var skolorna ska ha sina avslutningar, det bör vara upp till varje skola och dess elevers föräldrar. Vill skolan hålla avslutningen i kyrkan, och föräldrarna går med på det, så ska staten inte lägga sig i. Föräldrarna har ansvaret över sina barns utbildning, och allt som där medföljer. Vill de absolut inte att deras barn ska behöva spendera en timme eller två i kyrkan en gång om året så kan de välja en skola som inte har någon tradition av att vara i kyrkan. Majoriteten tycker nog inte att det spelar någon roll, och många tycker bara att det är en fin tradition att vara i kyrkan, trots att de inte alls är kristna.

Kort och gott, låt varje skola och dess delaktiga föräldrar bestämma var avslutningarna ska hållas. Blanda inte in staten. Alls.

Barnslig rösträtt – är detta ett skämt?

Det händer ibland, när jag läser debattartiklar, att jag tänker: ”Är det här ett skämt? De kan väl inte på fullt allvar tycka så här?”. Efter att ha läst ett antal hundra debattartiklar inser man att, jo, det finns faktiskt folk som tycker så här. Oftast brukar jag skumma igenom dem med ljudliga suckar, men idag ska jag försöka besvara en grundligt. Den artikel jag pratar om, och som fick mig att reagera rejält, var Grön Ungdoms artikel om att avskaffa åldersgränsen för rösträtten.

De två skribenterna menar att åldersgränsen för att rösta i val bör tas bort helt och hållet, så att även politisk engagerade ungdomar kan rösta. De ska inte begränsas av något så irrelevant som ålder när de utnyttjar sina demokratiska rättigheter, menar de.

Det finns många lager av saker jag motsätter mig i den här artikeln. Låt mig börja dissekera den:

I Sverige har vi en demokratisyn där det enda som krävs för att man ska få vara med och påverka är att man har en åsikt. Detta grundar sig i en tro på att det inte finns åsikter som är rätt eller fel.

Två rader in i artikeln och man kan redan skriva två uppsatser emot deras påståenden. Jag ska dock föröka hålla mig någorlunda kort.

För det första, att man har en åsikt är inte det enda krav man bör ställa för att någon ska vara med och påverka i val. Om du har fått en briljant idé till något statligt projekt ger det inte dig automatisk rätt att kräva alla andras pengar för att betala för det. Röstar du i ett val är du med och bestämmer hur skattepengar ska användas, och hur mycket av dem som ska tas in. Då är det väldigt rimligt att man ställer krav på att de som röstar ska vara någorlunda ekonomiskt ansvarstagande. Majoriteten av barn är inte det på egen hand, det är något man lär sig under uppväxten, allteftersom man får hantera mer och mer pengar själv. Att då låta alla barn och ungdomar vara med och ta hand om alla skattepengar, när de knappt lärt sig ta hand om sig själva och sina egna pengar, är väl närmast att be om katastrof. Blir detta verklighet så blir jag inte förvånad när riksdagen röstar igenom särskilda lördagsgodisbidrag och garanterad minimiveckopeng. Ja, jag överdriver lite, men ni förstår min poäng.

För det andra, dessa tankegångar att det inte finns något som är rätt eller fel är något som blivit populärt på senare år, och de delas definitivt inte av alla. Jag delar dem inte kan jag lova. Att säga att det inte finns något som är intrinsikalt rätt eller fel, och att det enda som bestämmer vad som är rätt är hur många som håller med om det, eller att det känns rätt för personen som tycker det i fråga, är helt galet. Om 51% av befolkningen anser att de andra 49% bör massavrättas, då är det, enligt denna logik, inget fel i sig att tycka så, och eftersom majoriteten faktiskt tycker så så blir det rätt. Ytterst få som pratar om att det inte finns något rätt eller fel tycker nog faktiskt så här; ”det finns ju undantag så klart, här handlar det om liv och död”, är något jag fått höra ett par gånger när det här ämnet kommit upp i diskussioner. Detta undantag är just dock ett sådant intrinsikalt fel, något som är fel i sig, d.v.s. att mörda. Oavsett om varenda människa på hela jorden, i en hypotetisk framtid, skulle tycka att det är okej att mörda, så skulle det ändå vara fel. Det intrinsikala värdet i handlingen står över alla åsikter om det. Att man då säger att det inte finns rätt och fel, utom i vissa situationer, är helt enkelt att man är inkonsekvent. Så länge det passar en själv finns det inget rätt eller fel, exempelvis när man vill ge alla barn rösträtt eftersom deras åsikter, vad de än må vara, inte kan vara fel.

Artikeln fortsätter med att beskriva barn och ungdomar som en förtryckt grupp som enligt lag står utanför demokratin:

En femtedel av befolkningens åsikter undanhålls den politiska makten baserat på kompetens. Ett kriterium som inte gäller någon annan grupp och som helt saknar förankring i övrig demokratisyn. På grund av godtyckligt förutfattade meningar fråntas individer från en grupp den politiska makt de förtjänar. Den makt som hade varit alldeles självklar om de inte varit ungdomar. Detta måste upphöra omedelbart genom ett avskaffande av rösträttsåldern.

De skriver som om det handlade om en legitim kamp för rättigheter, som att ge svarta eller kvinnor rösträtt. I deras tankevärld är det väl en kamp i samma liga som kampen för t.ex. kvinnors rösträtt, men i min värld är det definitivt inte det, det är två vitt skilda frågor.

Vad gäller ålderskriteriet skulle jag inte säga att det saknar förankring inom övrig demokratisyn, bara att det saknar förankring inom vissa ungdomsförbund, eller snarare delar av dessa. Att barn och ungdomar inte får rösta förrän de blivit vuxna är en naturlig del i att de just inte är vuxna än! Precis som vi inte förväntar oss att barn från födseln ska axla vuxenvärldens plikter – jobba för sin överlevnad, skaffa och laga sin egen mat, osv. – så kan de inte axla vuxenvärldens fulla rättigheter. Precis som barn gradvis lär sig arbeta och tjäna pengar, använda pengarna ansvarsfullt, och lär sig ta hand om sig själva, så får de gradvis mer och mer makt att bestämma. När de blivit vuxna tar de det sista steget och börjar vara med och bestämma över landet också.

Med en avskaffad rösträttsålder kommer de politiska partierna att vara tvungna att tänka på barn och ungdomars åsikter när de utformar sin politik.

Det är en generalisering att säga att ungdomar är mer radikala, lättpåverkade och har en rätt snäv världsbild, men det är icke desto mindre väldigt sant. Det finns så klart de som blir vuxna väldigt snabbt av olika anledningar, men det stämmer ändå in på de flesta. Jag var själv väldigt politisk intresserad innan jag blev arton, vilket var rätt nyligen (2010!), och jag märker redan nu att jag stämde (och säkert fortfarande stämmer!) in på den beskrivningen mycket bättre än jag själv trodde då. De partier som skulle tjäna på att åldersgränsen försvann är de radikala partierna och ”underdog”-partierna; Vänster, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Piratpartiet.

Den politiska debatten kommer inte längre kunna föras över barns och ungas huvud utan de kommer att vara inkluderade i debatten.

Personligen tycker jag att det politiska klimatet i Sverige redan är barnsligt nog som det är; att utöka väljarkåren med ~1,2 miljoner faktiska barn skulle knappast förbättra läget. Om något måste många politiker skaka av sig alla barnsliga debattekniker, som att alltid insinuera till vad någon ”egentligen” tycker, istället för att angripa motståndarens argument. Men åter till ämnet:

Man kan fråga sig: vad skulle en avskaffad åldersgräns innebära? Låt mig ge några exempel:

Det skulle vara lagligt för ett nyfött barn att rösta. Eftersom dessa inte har några politiska åsikter skulle föräldrarna enkelt kunna utnyttja sina barn för att få lägga en extra röst på sitt parti, eller ett gemensamt andrahandsalternativ. De skulle därför i praktiken få mer än en röst, vilket är ett hårt slag mot en av den moderna demokratins grundstenar: en person, en röst. Detta röstfusk skulle kunna fortsätta ända fram tills barnen börjar formulera sina egna politiska åsikter, eller bara blir riktigt trotsiga mot sina föräldrar. Alla föräldrar skulle ju så klart inte göra så här, men risken är väl att de med starkast åsikter, och flest barn, verkligen får fler röster än vad de skulle fått annars.

Det skulle på sikt också leda till att hela barndomen politiseras. Detta kanske är ett av Grön Ungdoms mål, att barn och ungdomar i alla åldrar ska intressera sig för politik och bestämma nationens öde. Att fler och fler använder politiken som ett instrument för att ändra landet och hur folket här lever ser de som något positivt för demokratin. Jag ser det precis tvärtom. Demokrati innebär att Sveriges medborgare väljer sina ledare, inte att de bestämmer hur alla andra invånare ska leva sina liv; det ska, i så stor utsträckning det bara är möjligt, vara upp till individen själv. Demokratiskt valda ledare ska inte kunna diktera hur du ska leva ditt liv, bara för att en majoritet av befolkningen tycker annorlunda än du. Precis som Grön Ungdom så gärna påpekar har vi medfödda rättigheter: rätt att bestämma över oss själva och det vi skapar och äger, m.m. Ingen demokratisk majoritet ska kunna kränka dessa rättigheter. Här halkar man in på en helt annan fråga, den om demokratins syfte, och det kan man också skriva långa uppsatser om.

Man skulle också kunna se en framtid där barn sitter i riksdagen och verkligen styr över statskassan. Avskaffas åldersgränsen så kanske det bildas särskilda barn- & ungdomspartier, eller så införs någon lag eller standard om att minst 20% av alla riksdagskandidater måste vara under 18 år. Det följer ju logiskt att, om barn får rösta, varför kan de då inte sitta i riksdagen?

Rösträttsåldern grundar sig i en generalisering och en demokratisyn som är omöjlig att förstå.

Som jag skrivit tidigare så är den inte alls omöjlig att förstå, bara för att ni inte förstår den. Men det kanske ni kommer göra med åren! Det stämmer dock att det är en generalisering att anta att alla under 18 inte är mogna att rösta än. Det är dock en generalisering som i mångt och mycket stämmer. Det finns ingen magisk gräns vid 18 år där man plötsligt blir en fullfjädrad, ansvarstagande medborgare, men någonstans måste man av praktiska skäl dra gränsen. Runt denna gräns måste man sedan bygga en sista övergång in i vuxenvärlden, att det blir en dag då man får mer ansvar och mer skyldigheter. 18-årsgränsen är redan en sådan dag idag: det är då man kan ta körkort, bli fullt straffskyldig, räknas som myndig osv. Jag ser ingen anledning att försöka sprida ut dessa ansvarspålägg över längre tid, ska man ändra något borde man göra det till en ännu tydligare markör om att man nu går in i vuxenlivet. Hur exakt är en annan fråga.

För att sammanfatta: Jag menar det är en medfödd rättighet att få vara del av demokratin och bestämma över statskassan, men det är samtidigt ett ansvar du växer upp för att axla. Under uppväxten får man gradvis ta mer och mer ansvar, och ta konsekvenserna av sitt handlande. Att få börja delta i val och bestämma nationens öde är ett av de sista ansvarsområdena man övertar när man stiger in i vuxenlivet. Det är därför väldigt olämpligt att ge barn i alla åldrar ett ansvar de inte är mogna att axla ännu.

Man kan avslutningsvis också säga att, det faktum att en sådan här artikel från ett ungdomsförbud överhuvudtaget existerar är ett bra argument just för att behålla åldersgränsen, om inte höja den! ;)

Andra bloggar: Benjamin Juhlin (en av artikelförfattarna själv inte desto mindre!)

Negativ inkomstskatt

Partibidrag – en kort kommentar

Stöd till politiska partier bör ske genom frivillighet. – Sofia Arkelsten, i SvD.

Kan inte annat än hålla med. Just därför bör man också slopa de statliga partibidragen helt och hållet, så att man inte tvingas betala skatt till att finansiera partier man inte vill ha något att göra med. Partier ska inte vara ekonomiskt beroende av staten utan av sina medlemmar och sympatisörer. Om folk inte av fri vilja vill ge partiet pengar så ska de inte få några pengar heller.


Skriv in din epostadress för att prenumerera och få info om nya inlägg via epost.

Join 5 other followers


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.