District 9 (2009)

Jag hade inga enorma förväntningar när jag satte mig för att se ”District 9”, varken positiva eller negativa. Jag visste ungefär vad den handlade om – ett rymdskepp fullt med aliens kommer till jorden men gör inte ett skit, släpps ut och får leva i en slum utanför Johannesburg, och blir med tiden behandlade som skit – men det var också allt.

Filmen början som en dokumentär. Man får se hur rymdskeppet kom till jorden och bara stannade över Johannesburg, hur man skickade upp folk för att ta en titt på insidan och där fann en hel population av svältande, skitiga, insektsliknande aliens gömma sig i mörkret. Man får se med nyhetsklipp och intervjuer av viktiga personer hur aliensen samlas i ett slumområde som får namnet District 9, och hur man planerar att flytta allihop efter att slummen växt sig allt för stor. Man får följa huvudpersonen, Wikus Van De Merwe, från att han blir utsedd till att leda vräkningen och förflyttningen av knappt två miljoner aliens, till att han får en konstig utomjordisk vätska i ansiktet som av någon anledning börjar förvandla honom till en alien.

Efter det byter filmen stil totalt till skakig kamera och faktisk spelfilm; det är nästan som en film i filmen. Wikus måste få tag i behållaren med vätskan, som tydligen är det bränsle rymdvarelsernas skepp går på, för att en av rymdvarelserna ska hjälpa honom att bli människa igen och få bort sin utomjordiska arm. Nu blir filmen en typisk actionfilm, innan den går över till dokumentärstil igen mot slutet.

Det som förstör filmen för mig är alla dessa enorma hål i handlingen och logiken. Låt mig ge några exempel. Varifrån kommer rymdskeppet, och varför stannar det bara över staden? Varför är rymdvarelserna instängda och svältande? Varför tvingas de bo i slumområden så länge, är det INGEN i hela världen som kommer på tanken att faktiskt försöka kommunicera med dem, lära sig deras teknologi, deras språk, var de kommer ifrån osv.? Varför har ingen utforskat resten av rymdskeppet under de 20 år som det stått och hängt ovanför staden? Hur kan skeppet kontrolleras från en dator på marken om det nu är så himla viktigt att åka upp till det i det lilla kommandoskeppet, som gömts under jorden? Och hur kom det dit egentligen? Om det här magiska bränslet är så himla svårt att få tag på eftersom det antagligen tagit slut överallt, varför tar det inte slut i moderskeppet som hängt i luften i 20 år? Borde det inte ramla ner och förstöra hela staden? Och varför i hela friden förvandlar bränslet människor till aliens? Varför har ett stort vapenföretag ansvar över alienkolonin, borde inte FN eller något liknande ha det, realistiskt sett? Om aliensen har mängder av vapen, varför är de totalt försvarslösa mot människorna – varför använder de aldrig sina vapen? Och varför byter de bort vapnen mot kattmat?

Och det är bara några av bristerna i logiken som finns i filmen. Sen har vi handlingen och karaktärerna. Inga av karaktärerna är djupa på något sätt. Huvudpersonen är väl lite intressant just eftersom han är så ovanlig hjälte; han är en egoistisk byråkrat från vapenföretaget Multinational United (ett väldigt kreativt namn, som dessutom låter mer som ett fotbollslag). Men han har ingen personlighet. I de första tio minuterna av filmen, där han knackar dörr i slummen och försöker vräka aliens, så är han totalt sinnesförvirrad. Ena sekunden hotar han rymdvarelserna med våld ifall de inte sticker ifrån sina hus, i nästa säger han till sina vakter att våld är onödigt. Alla andra karaktärer är ytliga och får knappt vara med i bild, ”skurkarna” är typiska onda soldater ifrån MNU utan några karaktärsdrag överhuvudtaget. De enda man kan fästa sig lite grand vid är rymdvarelsefadern och hans son, som åtminstone har ett trovärdigt band emellan sig. Men sen kommer stora karaktärsförändringar som inte är det minsta trovärdiga, som när Wikus börjar bry sig om rymdvarelsefadern och sonen helt plötsligt och kan tänka sig offra livet för dem, trots att han nyss övergett dem i soldaternas våld ett antal gånger.

”Men det finns ju ett bra budskap!” skanderar någon fanboy då. Kanske det. Det finns ett oerhört tydligt budskap och det är att apartheid är dåligt, att man inte ska behandla främlingar som skit bara för att de är just främlingar. Men filmen presenterar detta som om det vore något nytt, och det är då verkligen inte. Det är ett så clichéartat budskap som det går att få, och när storyn och logiken runt budskapet inte håller ihop det minsta och det inte finns några karaktärer man kan bry sig om, då tappar budskapet hela sin genomslagskraft.

Finns det något bra alls med filmen då? Javisst finns det det. Datoranimeringen av rymdvarelserna ser oerhört bra ut, deras vapen är häftiga, actionscenerna är hyfsade, kameraarbetet är för det mesta väldigt bra och varierat och effekterna när folk dör, sprängs eller får armar avhuggna ser väldigt bra ut. Men de tekniska kvaliteterna gör inte en hel film, och de är långt ifrån tillräckliga för att göra filmen bra. Man kan genomlida den och uppskatta tekniken och actionbitarna, men det finns alldeles för stora logiska problem och brister och storyn för att filmen ska vara bra; man spenderar mer tid åt att undra över hur i hela friden handlingen hänger ihop, än man gör med att njuta av tekniken.

3/10