Det brusar i näven

Det händer ibland att skolan tvingar oss att skriva noveller, långa uppsatser och dikter. Noveller är bara roligt och uppsatser kan vara det om ämnet är intressant… men dikter? Jag har aldrig gillat eller förstått mig på poesi, utom Lewis Carrolls dikter i Alice i Underlandet som är fullkomligt nonsens – och menat att vara det! Det är visserligen bra mycket roligare att skriva dikter än att sitta och analysera dikter som inte verkar handla om något särskilt, men det är knappast något jag är bra på, vilket ni snart kommer märka. Så någon stor poet kommer jag då aldrig att bli.

Heherm.

La Mer

Gaddafi vinner på Obamas mesande

Medan media i Sverige och omvärlden alltmer fokuserar på Japans kris så passar Libyens diktator Gaddafi på att slå ut oppositionen. Flera rebellfästen i väst har fallit, och Gaddafi är på väg mot Benghazi, revolutionens huvudstad. USA och Europa gör ingenting för att stoppa honom.

Storbritannien och Frankrike är mycket mer pådrivande än USA och vill få till stånd en flygförbudszon över Libyen, så att alla plan Gaddafi använder mot rebellerna kan bli nedskjutna av NATO. Frankrike har dessutom redan erkänt rebellregimen som Libyens riktiga ledning. USA däremot velar och Obama fortsätter tveka och mesa sig. Det han själv sa några år innan presidentvalet, att han inte var redo för att bli president, kanske var mer sant än man kunde tro.

Som världens enda supermakt och ledaren för världens demokratier borde USA, tillsammans med NATO, kunna ge sitt stöd åt folkets uppror mot deras islamokommunistiska diktator. De skulle kunna slå ut Gaddafis trupper och med marktrupper se till att en demokrati kan byggas upp i hyfsad säkerhet, som man sedan flera år försöker göra i Irak och har lyckats med relativt bra, vilket också många av USA:s republikaner menar.

Även här i Sverige pratar vi ofta om hur viktigt det är med demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Kanske är det dags att visa att vi verkligen står för det, även när vinden vänder och Gaddafi får övertaget? Vår armé är liten och vi kan knappast besegra honom på egen hand, men det är inte min tanke heller. Vi skulle kunna hjälpa till i en NATO-ledd insats mot Gaddafi, om en sådan kommer till stånd, genom att skicka flyg och expeditionstrupper.

Risken är bara att hjälpen kommer för sent. En flygförbudszon har efterfrågats av libyerna själva i flera veckor, men västvärlden tar evigheter på sig att komma fram till något alls. Snart kanske Gaddafi har vunnit, och möjligheten att få bort honom minskat rejält.

Tidningar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2.
Bloggar:  Wiseman’s Wisdoms, jajamens blogg, Dick Erixon.

Bubba Ho-Tep (2002)

ELVIS LEVER
OCH SLÅSS MOT MUMIER

Det är sällan man hittar en film med en så unik och oväntad story, som dessutom är bra som film och inte bara för att tanken är god. Bubba Ho-Tep är ett sådant exceptionellt undantag, en B-skräckfilm som inte är särskilt läskig men är sevärd ändå.

Filmen handlar om Elvis Presley, som ligger på ett ålderdomshem där ingen i personalen tror på att han verkligen är Elvis; Elvis är ju död sedan länge, säger dem. Elvis, som spelas av Bruce Campbell, ger oss sin version och berättar om hur han tröttnade på kändislivet när hans fru Priscilla lämnade honom. Hans liv tappade sin mening, och istället för att lägga av med karriären och fortfarande ha hela världens ögon på sig, så letade han upp USA:s bäste Elviskopia, Sebastian Haff, och bytte plats med honom. Det var Haff som senare dog av en överdos, medan den riktige Elvis levde vidare under hans namn.

Men Elvis liv är bara en introduktion till huvudstoryn, som handlar om en egyptisk mumie som kastats i floden nära ålderdomshemmet när några tjuvar, som stulit mumien, åkta av en bro. Mumiens kista öppnades och anden, som var kvar i mumien, släpptes ut. För att inte upphöra att existera måste den nu förtära människosjälar, och de närmaste bytena är de på ålderdomshemmet.

Elvis och hans ende vän på hemmet, Jack Kennedy, en lätt rubbad svart gammal man som tror att han är president Kennedys son, är de enda som tar mumien på allvar och blir dem som får kämpa mot den.

Bubba Ho-Tep är ingen skräckfilm du kommer springa och gömma dig bakom soffan av, och humorn är oftast inget man sitter och gapskrattar åt, men den fungerar ändå för vad den är. Den lyckas dessutom få in ett ganska bra budskap, utan att hamra in det i skallen på oss tittare, och det är att livet på ålderdomshem kan vara väldigt otrevligt och ovärdigt. Man låses in och förväntas dö så snabbt som möjligt, och familjen bryr sig inte om en nämnvärt.

Det finns så klart en del nackdelar, och det märks att det är en B-film. Visserligen en bra sådan, men en del av de oslipade delarna gör filmen sämre. Den kan ofta bli lite seg, mycket på grund av Elvis långa monologer, och det är svårt att bli skrämd när skräckmomenten känns ganska mediokra.

Men för vad den är så är den bra. Idén att Elvis lever och slåss med mumier är unik och fungerar mycket bättre än jag först trodde när jag hörde talas om filmen. Bruce Campbell, som är en av B-filmens största skådespelare (som Chuck Norris fast mer badass och mindre råstyrka) och flera andra skådespelare gör bra insatser. Manuset låter inte så realistiskt, dialogen känns väldigt träig, fast på ett bra sätt, som den gör i de flesta bra B-filmer.

Tycker man inte om B-film alls så kanske man inte gillar den här filmen särskilt mycket, men gillar man hjärtliga B-filmer så kommer man säkert hitta mycket att tycka om i Bubba Ho-Tep.

6/10

Datalagring – NEIN NEIN NEIN

Idag kommer datalagringsdirektivet att röstas igenom, om inte V, MP och SD får till en minoritetsbordläggning. Till och med de partier jag aldrig velat rösta på verkar idag bättre än Alliansen. Många av Alliansens riksdagsledamöter säger att de inte vill rösta igenom direktivet, men att de måste eftersom EU sagt till dem att göra det, att det skulle vara slöseri med skattepengar att betala böterna, osv. Visst är det ett slöseri med pengar att ge pengar till EU, det är det oavsett om det är böter eller bara den sedvanliga medlemsavgiften. Men om alternativet står mellan att betala 150 miljoner i böter till EU eller genomföra ett grovt integritetskränkande lagförslag för säkert den dubbla kostanden eller mer, då är det mycket bättre att betala böter. Eller skita i att betala och bli utslängd ur unionen! Fast det skulle man kunna göra på ett snyggare sätt, så klart.

Det är i sådana här fall vi skulle behöva en konstitutionsdomstol, och en konstitution som inte går att ändra, eller i vart fall är oerhört svår att ändra. Då kan de mesande riksdagsmännen rösta igenom vilka kränkande EU-lagar de vill, förslagen blir ändå olagliga när konstitutionsdomstolen sagt sitt. USA, Tyskland och många fler har ett sådant system, och bl.a. Tyskland har förklarat datalagringsdirektivet för ogenomförbart enligt den tyska konstitutionen.

Det är också i sådana här fall som det är bra att stå utanför EU. Skulle EU komma fram med några faktiskt bra lagförslag, som även Sverige behöver, så kan vi genomföra dem, och gå med på de avtal EU hittar på som är bra. Men datalagringsdirektiv och annat trams skulle vi slippa.

Jag ska försöka uttöka detta inlägg senare idag, just nu har jag bara 20 minuter tills jag måste springa till bussen.

God morgon.

Tidningar: SvD1, SvD2.
Bloggar:  Maria Abrahamsson, Johan Linander, Aftonxpressen.

Det växer

Det är alltid roligt att få lite meningslösa utmärkelser.

Juholt – Alliansens nya valvinnare

Medan Mona Salins regim skrämde bort väljare eftersom förtroendet för henne personligen var så lågt och politiken mest kändes som ett evinnerligt, inkonsekvent gnällande, så kan Håkan Juholt skrämma bort väljare eftersom hans samlande av partiet för det längre vänsterut, mot kommunisterna i Vänsterpartiet, och bort ifrån mittenväljarna.

Jag tror säkert att Juholt, om han är skicklig, kan ena partiet och få slut på falangstriderna och ge partiet en mer konsekvent politik. Eller snarare, ge partiet en politik överhuvudtaget. Om sossarna kommer vinna några val på denna politik är jag dock inte lika säker på. Juholt står personligen ganska långt åt vänster jämfört med tidigare partiledare och den nuvarande partiledningen. Om han nu tar över som partiledare och större delen av ledningen byts ut mot mer vänsterinriktade personer, som dessutom kvoteras in istället för att väljas enbart efter lämplighet, så kan det snarare leda till att partiet tappar väljare, trots att det blir mer enat internt.

I valet backade både sossarna och Vänsterpartiet, medan MP och Moderaterna gick fram; Moderaterna allra mest, med omkring fem procentenheter. Om det verkligen fanns väljare att vinna genom att röra sig längre vänsterut så borde Vänsterpartiet ha ökat ganska rejält i valet, men tvärtom så backade de. Sossarna, som satte sig emot alla högersvängar som Alliansen genomdrev, backade också rejält, medan Moderaterna ökade.

Folk verkade i allmänt nöjda med Alliansen och inte attraherade av en mer vänstervriden opposition, där kommunisterna skulle få inga i regeringen. Om sossarna nu går längre vänsterut som parti, och detta hyllas av bl.a. Lars Ohly som säger att han och Juholt har ganska lika uppfattningar, så torde det inte locka särskilt många väljare. Möjligen en och annan folkhemsvurmare ifrån SD, men inte så många som gått över till Moderaterna.

Däremot kan Juholt skapa en skarpare opposition, en som faktiskt driver på mot regeringen och tvingar dem att faktiskt göra något för att förtjäna makten. Utan en stark opposition är det svårt att regera bra, man har inte lika starkt mandat om man bara vinner för att motståndaren är ännu värre. Man måste vinna för att folk tycker man har den bästa politiken, inte för att man är det det minst dåliga alternativet. Och med en stark oppositionsledare (Juholt ska ju tydligen vara en duktig talare och bra medieperson) tvingas man sköta jobbet väl om man vill bli omvald igen.

Om Juholt driver sossarna längre vänsterut, närmare V än MP, tror jag att de kommer få det svårt att vinna några fler val på ett tag. Han kan säkert locka en hel del väljare på sin personlighet, en av få politiker med personlighet och integritet, men frågan är om dessa väger upp det tapp man gör till MP och Alliansen genom att gå ännu längre åt vänster.

Vi får la se.

Tidningar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4.
Bloggar:  Johan Linander, Tokmoderaten.

Vadan denna könsapartheid?

Sydsvenskan skriver idag om att Rosengårds nya simhall ska ha särskilda dagar och kvällar avsatta enbart för kvinnor, då inga män alls ska få vistas i lokalen. Detta för att kvinnor som av religiösa eller liknande skäl inte kan tänka sig att bada samtidigt som män ska kunna bada.

I artikeln skrivs det utförligt att män inte tillåts vistas i lokalen, så att kvinnorna säkert ska slippa oroa sig över att ha dem i sin närhet.

I praktiken innebär detta alltså att män bara har tillträde till badet fem-sex dagar i veckan, medan kvinnor har det hela veckan. Regelrätt diskriminering alltså. Männen får enligt reglerna bara 80% av kvinnornas badtid.

”Men de här kvinnorna har ju inte 100% badtid, de kan ju bara vara där vissa dagar!” skanderar förespråkarna då (antar jag i alla fall, det brukar låta så). Visst är det så, men de väljer faktiskt själva att inte gå dit när det är män i vattnet. Männen tvingas däremot bort av regler, de kan ju inte välja om de är män eller kvinnor. Kvinnorna kan välja att vara där hela tiden, medan männen inte har den möjligheten 20% av tiden.

Det är inte det att religiösa kvinnor inte ska få bada ensamma om de verkligen vill, men Malmö Stad, som driver badet, borde inte syssla med sådan här könsapartheid. Om starkt religiösa kvinnor vill få egna badtider kan de alltid gå ihop och hyra badhallen en kväll i veckan som alla andra, som vill ha badhallen för sig själva, får göra. Kan de inte tänka sig att göra det får de helt enkelt leva med att badet faktiskt är öppet för alla.

En annan tanke som slår en, på tal om just apartheid, är hur det skulle låta om man bytte ut lite ord i artikeln. Hade det varit uppenbart diskriminerande då, även för feministerna? Troligen gapar de om att det inte är samma sak (för män som grupp kan aldrig vara diskriminerade), men det är värt ett försök.

Hela lördagarna är vikta för vita, liksom tisdagskvällar och torsdagskvällar.

[...]

Rans konkurrenter i Limhamns och Malmö simsällskap kommer också att erbjuda simundervisning för vita, med vit personal på Rosengård.

- En av våra satsningar är en simskola för vita i åldern 8-88 år. Tanken är att flera generationer ska kunna gå tillsammans. Negrar kommer inte in i lokalen om det inte larmas om en stor olycka, säger Anki Sandberg, breddansvarig i klubben.

Kanske inte den bästa artikeln att göra det på, men poängen framgår.

Tidningar: Sydsvenskan.
Bloggar: GenusNytt.

Stalinmustaschen fick avgöra

Håkan Juholt blir troligtvis sossarnas näste ledare, om inte kongressen röstar ner honom. Som de flesta utanför Partiet så hade jag inte en blekaste aning om vem han var före idag, men efter att ha sökt runt lite grand så verkar han vara en rätt trevlig prick. Det gråa håret och den mörka mustaschen gör också ett bra intryck, han ser rolig ut på ett bra sätt. Särskilt att han överhuvudtaget har mustasch. Våga inte raka av den! Sen om mängden ansiktshår är det som avgör vem folk röstar på är en helt annan sak.

Men politiskt har jag inte mycket till övers för honom. Han har både traditionella sosseåsikter om höjda skatter för framförallt de ”rika”, återinförd förmögenhetsskatt, han är starkt emot tidigare betyg m.m. Men han tycker också att EU-valen är katastrofala för demokratin och att det vore bättre om Riksdagen utsåg ledamöterna istället för folket.

Nu tycker jag personligen att vi inte borde vara med i EU från första början, men så länge vi är det, vilket troligen lär vara ett bra tag till, så måste ändå folket få välja sina ledamöter direkt. EU är väldigt odemokratiskt som det är, och att ta ifrån folket den lilla makt det har i parlamentet vore idiotiskt.

Juholt är ganska långt åt vänster inom sossarna, och Lars Ohly talar om hur lika deras åsikter är. Om Juholts personlighet kan locka väljare från båda håll, så tror jag att hans åsikter skrämmer iväg mittenväljare och möjligen lockar vänsterpartister. Om svenska folket verkligen ville att Sverige skulle gå längre vänsterut och att sossarna var för högervridna i valet, varför fick då inte Vänsterpartiet större stöd? Om det är vänsterpolitik folket vill ha borde de väl rimligen rösta på vänsterpartiet?

Min uppfattning efter att ha läst en drös artiklar är att Juholt, som troligen kommer vrida partiet längre vänsterut, inte kommer kunna locka de väljare som krävs för en valseger, men att han möjligen kan göra det som blir kvar av sossarna till en mer samlad kraft. Högersossarna går troligen över till Moderaterna och hempartiet blir för vänstervridet. Möjligen kan han då skapa en skarpare, om än mindre opposition, som ger lite kontrast till Sahlin & Östros konstanta gnällande, och ger Alliansen ” a run for their money”. Ingen aning om vad det heter på svenska.

Med det sagt hoppas jag ingen tar denna väldigt simpla analys på alltför stort allvar, för det gör inte ens jag. Detta är enbart mina tankar och reaktioner på att Juholt (troligen) blir partiledare och inget djupt och insiktsfullt jag suttit och funderat på i flera dagar.

Tidningar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6. (Kanske skulle byta till ”SvD-länkar”?)
Bloggar: Tradition & Fason, Tokmoderaten, Dick Erixon, Henry Rouhivouri, Ett Hjärta RÖTT.
Info: EU-parlamentariker bör utses av Riksdagen.

Phil Collins går i pension

Phil Collins, huvudsångare i Genesis och tydligen mycket framgångsrik som soloartist efter det (fast jag har bara hört honom i Genesis) går i pension för att kunna vara pappa på heltid åt sina två pöjkar.

Genesis är ett av mina absoluta favoritband. Visserligen gillar jag de låtar där Peter Gabriel är huvudsångaren bäst, som deras episka 10-12-minuterslåtar från 70-talet, men Collins var också en riktigt bra sångare och Genesis kanske bästa låt enligt mig, Ripples, sjöngs av Collins. Likaså deras lite senare hits som No Son Of Mine och Land Of Confusion.

Genesis storhetstid är sedan länge över och det är väl inte direkt förvånande att deras medlemmar också börjar dra sig tillbaka. Men det känns lite ironiskt att nästintill alla band och musiker jag gillar inte finns längre, har återfötts i något mediokert återförenande där de bara kör gamla låtar, eller just nu går i pension, och man är fast med dagens ”stjärnor” som Lady GaGa och annat som tydligen klassas som musik. Jag kanske är lite hård nu, men det är mitt kärleksfulla sätt att säga att dagens populära musik suger.

Nåja, åter till Collins och Genesis. Deras bästa låt enligt mig är Ripples. Så här är den, i liveversion från 2007.