Gunnar Bergdahl skriver en artikel i Helsingborgs Dagblad där han anser att man borde införa en särskild mansskatt, eftersom män tjänar mer än kvinnor och är onda rent i allmänt. Han skriver om klassiskt feministiskt tjafs som lönegapet, att regeln för en man är att han är våldsam och våldtar allt han ser, och att kvinnor så klart är offer.
Han skriver bl.a. att när kvinnor nu utgör 69% av alla kulturchefer och redaktörer så är det för att de är viktiga kulturbärare. När männen förr utgjorde 66% av samma grupper så var detta diskriminering, för män kan ju inte på eget bevåg bli chefer eller alls ha den kompetens som krävs. Fler kvinnor är alltså mer jämställt. Allra mest jämställt vore ju 100% kvinnor, inte sant?
Bergdahl skriver också ett annat feministiskt standardargument, nämligen att män begår nästan alla våldtäkter och våldsbrott, eftersom detta ingår i mansrollen. Att män är överrepresenterade i brottsstatistiken är säkert sant, även om det delvis beror på att få brott, där kvinnor är våldsamma mot män, anmäls eftersom män blir förlöjligade i rätten (”klart att hon slår dig om du inte diskar efter dig, det är ju ditt eget fel”. Hade en man slagit en kvinna av samma orsak hade det blivit livstids halshuggning). Men att detta ingår i mansrollen? Snälla någon. Om det ingår i din idealbild av en man, Bergdahl, att våldta kvinnor och slå dem när de inte bär fram middagen till dig i soffan, då är det din mansbild det är fel på. Hos de flesta normalfuntade män så ses inte våldtäkt och kvinnomisshandel som något eftersträvansvärt, tvärtom är det totalt förkastligt. Har du någonsin hört uttrycket, att man aldrig slår på kvinnor? De som bryter mot detta gentlemannaideal är inte förebilder, tvärtom, de gör tvärtemot vad en riktig man bör göra.
Men låt mig försöka övergå från irriterade kommentarer på Bergdahls formuleringar till lite ren fakta istället.
Bergdahl skriver om det klassiska lönegapet, d.v.s. att kvinnor tjänar mindre än män i genomsnitt – vilket är sant – eftersom de är just kvinnor – vilket är en ren lögn. Räknar man ihop vad alla män tjänar och vad alla kvinnor tjänar i Sverige och gör ett genomsnitt, så ser man att kvinnor tjänar 85% av det männen tjänar. Aha! Det måste bero på att kvinnor är diskriminerade, tänker Bergdahl och andra feminister då. Men så är det inte. I en sån undersökning tar man absolut ingen hänsyn till om det faktiskt rör sig om samma arbete, och alltså kan man inte tala om lika lön för lika arbete.
Arbetsgivarverket skrev år 2002 en rapport där de beskrev löneskillnaden mellan män och kvinnor inom staten som ”liten och osaklig”. Tittar man bara på genomsnittet så är lönegapet 16,9%. Räknar man dock in faktorer som inte alls har med kön att göra men som påverkar ens lön, som antal arbetade timmar, position inom staten, liknande arbetsuppgifter, samma myndighet som arbetsgivare och liknande individuella förutsättningar, så blir lönegapet bara 1,8%. Och då har man inte räknat med annat som kan stå för de sista två procenten, som ålder, utbildningsnivå och produktivitet.
Medlingsinstitutet gjorde en liknande rapport förra året, där man jämförde män och kvinnors löner inom flera stora sektorer på den svenska arbetsmarknaden. Återigen kom man fram till att kvinnor i genomsnitt tjänar mindre än män, mellan 6 och 20%. Men efter att ha gjort en standardavvägning, där man räknar in skillnaden som kommer av yrkesval, ålder, utbildnings och företagets storlek, så blev skillnaderna mycket mindre: mellan 0,5 och 10%. Och då har man återigen inte kunnat räkna med särskilt många faktorer, man tog inte hänsyn till hur länge folk arbetade, hur riskfyllt deras jobb var, osv.
Lönegapet finns inte på grund av lönediskriminering, utan på grund av att män och kvinnor gör olika val i livet och karriären, och män gör oftare de val som ser till att de får högre lön. Låt mig ge några exempel:
- Män arbetar oftare än kvinnor med teknik, datorteknik och farmakologi, några av de bäst betalda områdena,
- Nästan alla farliga yrken utförs av män, som skogshuggare, metallarbetare, byggarbetare och fiskare,
- 93% av alla som dör på jobbet är män: är man beredd att jobba med farliga yrken och kanske t.o.m. risker att dö, så får man rätt mycket mer betalt än om man har ett helt ofarligt jobb,
- Män väljer oftare än kvinnor jobb där de tjänar mycket pengar, istället för det jobb de allra helst vill ha,
- Män väljer oftare jobb där det krävs av dem att ta stora finansiella och emotionella risker: t.ex. är det många fler män än kvinnor som riskerar sina besparingar och blir egenföretagare,
- Män arbetar mer än kvinnor under de sämsta skiften, som från midnatt till på morgonen,
- Fler män än kvinnor arbetar över 40, till och med 60 timmar i veckan,
- Heltidsarbetande män arbetar i genomsnitt 3 timmar mer än heltidsarbetande kvinnor: män arbetar alltså mer övertid,
Med undantag för några få företag här och där som kanske anser att kvinnor ska ha lägre lön eftersom de snart kommer bli gravida och borta från jobbet, så finns det ingen lönediskriminering. Löneskillnaderna uppstår eftersom män och kvinnor gör olika livsval och väljer olika yrken, och männens val gör att de oftast får högre lön än kvinnor. För kvinnor och män som faktiskt utför samma arbete, har exakt samma befogenheter, erfarenheter, position osv. så är lönen ungefär densamma – och skillnaden kommer inte av att den ene är kvinna, utan av andra icke-diskriminerande orsaker. Hur lätt är det t.ex. i en undersökning att få reda på exakt hur mycket en persons lön ökat eftersom han/hon funderat på att gå över till ett annat företag, men det första företaget erbjudit denne mer lön för att stanna kvar? Det lilla lönegap som finns kvar efter att man räknat in alla självklara faktorer, kan förklaras med sådana här svårmätbara faktorer.
Lönegapet är bara ännu en av många feministiska fantasier, som skapas när man tittar på lite grundläggande statistik och hittar på en förklaring som stämmer med ens ideologiska övertygelse. Ren fakta blir då ganska oviktigt.
Att som Bergdahl då säger införa en skatt på mäns arbete bara för att de i genomsnitt tjänar mer än kvinnor, är total mansdiskriminering; i sådana fall kommer män systematiskt lönediskrimineras, eftersom de måste betala en skatt som kvinnor med exakt samma lön, position, befogenheter och yrke inte behöver betala. Det är lönediskriminering.
Tidningar: HD, SvD.
Bloggar: GenusNytt, Pelle Billing, Dick Erixon.
Info: Medlingsinstitutet, Warren Farrell: Why Men Earn More, Arbetsgivarverket.
Men lönerna för samma jobb om man har samma erfarenhet osv. ska inte vara ”ungefär” lika. diskrimineringen ligger i nuläget på mellan 2-6 %.
De små skillnader som faktiskt finns, och som går åt båda hållen och inte bara emot kvinnor, kan förklaras med faktorer som är väldigt svåra att mäta rent statistiskt. T.ex., har ett konkurrerande företag headhuntad dig och erbjudit dig att få högre lön för att byta till dem? Om du gör det får du högre lön, oavsett om du är man eller kvinna, än någon som inte blir headhuntad. De fall där det finns löneskillnader mellan personer som utför samma jobb med samma erfarenhet beror inte på diskriminering, utan på sådana här faktorer.