Herp & Derp.
Jag har inte mycket att göra om dagarna just nu, så ibland brukar jag underhålla mig med att titta på SVT Forums sändningar ifrån diverse politiska tillställningar. Dagens tillställning var Northern Future Forums avslutning. Särskilt David Cameron sade en hel del bra saker, som att pensionen borde vara en process snarare än en abrupt, omvälvande händelse i livet. Det kan jag hålla med om, till stor del. Dock tycker jag att det bör vara upp till var och en hur och när man vill gå i pension, eller om man vill det alls, vilket några enstaka kanske föredrar.
Det norska pensionssystemet, där man får gå i pension när man vill efter 62, och får högre pension ju längre man väntar, är ur en sådan synvinkel ett rätt bra system. Det är också väldigt logiskt: ju längre du väntar, desto färre år har du på dig att få ut pensionspengarna, desto högre blir pensionen.
Det finns dock ett litet problem med systemet: det är statligt kontrollerat. Den yttersta kontrollen över din pension ligger hos staten, inte hos dig, vilket sätter alla pensionärer i beroendeställning till staten.
Ett bättre system vore att alla helt enkelt sparar till sin egen pension. Det statliga pensionssystemet avskaffas för alla under en viss ålder, d.v.s. de som inte är i det just nu eller på väg in i det, och alla avgifter vi betalar till det skrotas. Man får behålla pengarna som tidigare gick till pensionen, och kan nu spara så mycket eller lite man vill på egen hand.
Olika banker eller särskilda pensionsförvaltare får sedan konkurrera om var folk sätter in sina pengar, om man nu inte har ett eget kassavalv hemma, och den enskilde individen får full makt över sin pension. Man kan också välja att investera pensionspengarna i guld eller något annat relativt krissäker vara, vilket man inte kan i ett statligt ”samma mall för allt och alla”-system, om man nu vill det. Valmöjligheterna ökar rejält, och ansvaret och makten över din ålderdom ligger hos dig, inte staten.
Skulle man ha mycket insparade pensionspengar över när man dör så blir dessa dessutom en del av ens arv, istället för att de bara fortsätter vara en del av den centrala pensionskassan. Pengarna du sparar blir alltså verkligen dina, som de alltid borde vara, och inte en liten del av statens pengar som öronmärkts till dig tills vidare.
Detta, tillsammans med ett system för negativ inkomstskatt, för de allra sämst ställda som inte kunnat spara mycket under arbetslivet, skulle vara ett mycket friare och bättre system än dagens. Det skulle vara mer flexibelt, och det skulle framför allt flytta ansvaret och makten över ålderdomen och pensionen från staten till den enskilde individen.
Andra bloggar: Dick Erixon, Den Ohälsosamme Ekonomisten.
Vem som helst kan gå i pension när han vill i livet idag också. Har man tillräckligt med pengar så kan man sluta jobba vid 30. Poängen med en lägsta pensionsålder är att garantera folk som inte vill, kan eller orkar arbeta mera ska slippa det, genom vårt nuvarande system där staten står för den största(?) delen av pensionen. Det jag vänder mig emot är att man inte får arbeta efter 67 års ålder även om man skulle vilja det (utom i undantagsfall, men arbetsgivaren ges fullmakt att kicka ut dig, så arbetsmarknadslagarna gäller inte för 67-åringar = åldersdiskriminering = förbjudet i lagen väl?).
”Det norska pensionssystemet, där man får gå i pension när man vill efter 62, och får högre pension ju längre man väntar, är ur en sådan synvinkel ett rätt bra system. Det är också väldigt logiskt: ju längre du väntar, desto färre år har du på dig att få ut pensionspengarna, desto högre blir pensionen.”
Så är det i Sverige också, från 63 års ålder tror jag.
Om alla får spara ihop till sin egen pension så kommer en del att sluta sina dagar med att äta kattmat. Blir det en ekonomisk kris eller hög inflation så försvinner värdet i värdepappren (pensionssparandet), kanske för gott. Och ekonomiska kriser och hög inflation kommer att inträffa även i framtiden! Då får staten gripa in likförbannat. Hur vi än gör så får staten gripa in, och då kan vi lika gärna huvudsakligen ha statlig pension – kombinerat med ett eget pensionssparande. Det blir åtminstone färre åldringar som äter kattmat på det sättet. Medan samhällsfördelarna med ett helt privat pensionssparande lyser med sin frånvaro. I denna fråga är jag pragmatiker.
Roger Klang
Ett statligt system är ju knappast immunt mot kriser och inflation det heller, snarare invaggas man i falsk trygghet om en kris slår till och man tror att ens pengar är säkra bara för att staten har hand om dem. I ett fritt system kan du dessutom investera dina pensionspengar i något som inte är lika konjunkturkänsligt, och som klarar av kriser bättre, t.ex. guld. Huvudsaken är att det är upp till dig hur du vill göra med dina pengar: du har ansvaret och, framför allt, makten över dina pengar, de är inte statens angelägenhet.
Som jag skrev så skulle det ändå finnas ett system för de som har de allra värst, de som inte kunnat spara mycket under sitt arbetsliv av olika orsaker, nämligen en negativ inkomstskatt (som jag skrev mer om i ”Enkel Matematik”). Den skulle se till så att alla har en dräglig levnadsnivå, samtidigt som den ger incitament till alla att spara och arbeta så mycket de kan, även om de inte tjänar särskilt mycket.
Om någon äldre person man känner ändå faller igenom systemet så kan man själv, och andra närstående och/eller frivilliga, gå in och hjälpa till. Det borde vara en självklarhet, snarare än att man klagar på politikerna för att de inte löser ens problem åt en.
Nej, ett statligt system är inte immun mot kriser. Och jag är medveten om att du skrev att vi skulle ha ett system för att fånga upp de sämst ställda. Vad jag menar är att om vi polariserar och säger antingen eller – statligt eller privat – så innebär det privata systemet att individen alltid kommer att förlora (såvida hon inte spar i guld eller diamanter då, men alla kan inte göra det, dessutom är systemet för guldspararna sådant idag att hon omöjligt kan tjäna på att spara i ädelmetaller, staten vill att hon sparar i obligationer och pensionsfonder). När individen står för hela eller det mesta av sitt pensionssparande så förlorar både individen och staten vid kriser och inflation, för staten måste se till så att individen kan fortleva. Men sant är att det är det kapitalistiska systemet, och det fungerar, till ett pris.
Dessutom så finns det inte längre någon möjlighet att fullt ut ha ett system som går ut på att man sparar ihop till sin fulla pension om vi antar att statens roll är att betala ut retroaktiv lön i pension. Pensionen är och måste vara konjunkturberoende, om vi får en situation som i Grekland så måste pensionen sänkas trots att du har betalat in plenty med skatt goda tider igenom. Alternativet är att vi blir som grekerna och går mot vår undergång. Om vi å andra sidan antar att individen sparar tillräckligt varje månad för att leva lyxliv som pensionär så kommer den individen att bli grymt besviken i vilket fall, för fonderna sjunker i värde eller försvinner helt.
Hade man fått lov att spara i Guld fritt utan att pungslås så hade det naturligtvis varit det bästa, men det näst bästa är faktiskt att köpa obligationer tror jag, för då garanterar staten avkastningen och den kan inte gå förlorad helt, endast förskjutas, Obligationer är ett slags inflationsskydd eller inflationsdämpare för dina pengar om jag har förstått det rätt, där staten är en garant. så länge staten inte går i bankrutt..Kalla mig socialist om du vill, men även USA har ett liknande system med statlig delpension om jag inte misstar mig, fast där står nog individen för en större del, men så finns det också fler äldre som äter kattmat. Mums!
Roger Klang
Jo, visst finns det en risk att fler förlorar pengar ifall det är upp till dem själva att spara. Men jag tycker inte att det är ett starkt argument för att behålla systemet under statlig kontroll; det faktum att ett fritt system återlämnar ansvaret och makten över ens sparande till den enskilde tycker jag väger mycket tyngre.
En annan bra anledning att ha pensionssystemet helt privat är att staten inte kan gå in och ta 250 miljarder av pensionspengarna när den känner för att lägga pengar på annat, som Göran Persson gjorde under sin tid.
Ett helt privat pensionssystem behöver heller inte betyda att alla måste investera i guld, spara pengar på ett bankkonto eller i en madrass. Man kan också starta företag som erbjuder pensionsförvaltning som folk kan anlita. Poängen är att variationen blir större, och det är upp till var och en vad de gör med sina sparpengar.
Visst kan det vara polariserande att driva på för ett så här radikalt annorlunda system, men jag gör hellre och landar i en kompromiss mitt emellan det vi har nu och mitt eget förslag, än utgör ifrån en kompromiss till att börja med. Nu har jag inget parti som kan driva detta och få igenom något men, ja, du förstår vad jag menar.
USA har ett delvis liknande system, Retirement Insurance Benefits, en del av deras Social Security, men det fungerar inte som vårt pensionssystem. Man får ansöka om att få RIB-pengar, och det finansieras inte genom direkta inbetalningar under arbetslivet. Man får istället spara själv, eller spara genom ett pensionsprogram som ens arbetsgivare har, vilket väldigt många företag erbjuder. Personligen tycker jag dock att ett privat system med negativ inkomstskatt är bättre än både USA’s system och vårt.
Men tror du att tillräckligt många är intresserade av att aktivt pensionsspara så att det verkligen blir gjort?
Jag ska fundera på det du sagt och se om ifall jag kommer fram till någonting. Men i huvudsak tycks vi vara överens, ett visst skyddsnät måste finnas, det handlar endast om hur stor del som vi ska spara själva av vår pension. Du säger mer och jag säger ingenting (inte ingenting som vi ska spara själva, utan jag säger varken bu eller bä om hur mycket vi ska spara själva). Men vi ska väl inte ha det som idag i alla fall och låta statliga fonder spara till oss bara för att vi inte gitter göra ett aktivt val? Eller vad tycker du? Jag kan säga att jag låter staten spara åt mig, men om jag hade gittit så hade jag nog sparat i obligationer. Kan det vara tillåtet??? Jag vet att jag hade förlorat pengar, men jag hade garanterat tjänat mer än fondspararna i kristider. Jag litar inte på staten, men jag litar på att staten är fler än jag själv och därför kan garantera mina pengars säkerhet bättre än jag själv kan spara i madrassen. Detsamma gäller vissa banker. Men jag vet inte vad jag ska tycka, det är för komplicerat för en man att ha en övergripande syn på national- och makroekonomi. Kanske är det bäst som du säger, eller så kanske är priset för högt eftersom vi är ett mycket mindre land än USA. Men det finns i alla fall en anledning till att Nationalekonomi är ett humanistiskt ämne på universiteten runt om i världen, och så får du räkna ut konsekvenserna av din politik själv! Jag kan bara säga att stora länder har ett övertag, och när en vinner förlorar den andre. Hur kan det vara när alla har högkonjunktur alt. lågkonjunktur samtidigt frågar du? Jag är inte säker, men man får inte glömma den svarta marknaden i tredje världen där alla handlar med dollarsedlar under bordet för kapitalvaror. Det blir snabbt en vansinnig inflation på dollarsedlarna i dem länderna. Det är därför som medelklassen kan fly till Europa och betala 100 000 dollar för det, det är visserligen 100 000 endollarsedlar det rör sig om, men värdet på dem i deras länder är betydligt lägre. USA och Europa vinner ofta på foul, importtullar, och dessa importtullar ger kanske tillfälliga fördelar men i det långa loppet förlorar även USA och Europa konkurrenskraft och ekonomin dalar även för vinnaren. Kina går starkt framåt snart, jag frågar dig varför, om du kan räkna ut det? Varför leder inte oljetillgångar automatiskt till allmänt välstånd, förutom i slavstater som Abu Dhabi och Kuwait? Förutom för slavarna förstås, som fortsätter leva i yttersta fattigdom och beroendeställning och inte ens äger sina egna pass – alltså är det slavstater.
Roger Klang