Jag har inte följt Melodifestivalen överhuvudtaget i något år nu, sist jag gjorde det hyfsat aktivt var nog det året Malena Ernman vann… 2010? Och åren innan dess såg jag det främst eftersom det var tradition att se det. Det en rolig tillställning när man var liten, men när man växte upp lite grand och upptäckte riktig musik så tappade man allt intresse för eländet.
Men när jag fick höra att Björn Ranelid skulle vara med, och särskilt när jag såg och hörde bidraget i efterhand, så blev jag bara glad. Låten är en äcklig eurodiscolåt, sångerskan är inte dålig men inte så minnesvärd, och Ranelid lyckas göra hela spektaklet sevärt igen. Han bryter alla Melodifestivalens ”regler” för vad som gälls som ”musik”, och han gör det på ett väldigt genuint sätt. Jag kommer att se finalen bara för att jag hoppas att han vinner, och förhoppningsvis får eländet att implodera. Eller att det återföds som en tävling där riktig musik också får vara med, inte bara Christer Björkman utvalda hemskheter.
0 Svar till “Ranelid gör eländet sevärt”