SD odemokratiskt, men inte V?

Göran Hägglund tycker att det är omöjligt att välja samarbetspartner mellan Lars Ohly och Jimmy Åkesson; det är som att välja mellan pest eller kolera, det är lika illa vilket som. Mona Sahlin blir galen och skriker om att;

– Det är förskräckligt. Jag har sagt många gånger och säger det igen: Alla sju partier som sitter i riksdagen i dag är demokratiska partier. Sverigedemokraterna är det inte. Det fattas någonting i demokratisynen om man inte kan se skillnad på ett vänsterparti och Sverigedemokraterna.

Personligen håller jag helt med Hägglund. Sverigedemokraterna är ett gammal nynazistiskt parti som klätt upp sig och sopat ut de värsta rasisterna ur leden och blivit ett parti för folk som är lite hemligt främlingsfientliga, som vill värna det svenska kulturarvet till varje pris och inte låta det påverkas av andra kulturer, eller som argumenterar argsint mot islam, särskilt den radikala formen. De har ett mycket mörkt förflutet, och partiledaren gick med i partiet under den tiden då det fortfarande var ett nazistparti och medlemmar kom till partimötena iförda militärkläder. Men de har i vart fall rensat upp i leden och förbättrat sig. Om de gjort det enbart för att kunna locka fler röster eller om det faktiskt drivits igenom reformer för att majoriteten i partiets åsikter har förändrats, det vet jag inte; jag har ingen insyn i SD. Kanske är det både och.

Vänsterpartiet har däremot inte gjort några utrensningar av gamla Sovjetkramare, tvärtom. Lars Ohly, som nu leder partiet, titulerade sig öppet som kommunist även efter att han valts till partiledare för några år sedan, men sen fick han knipa igen för att partiet inte skulle få dålig PR. V är det gamla kommunistpartiet, partiet som samarbetade och stödde Sovjet och Stalin, som skickade folk till Sovjet för att beundra detta socialistiska mästerverk till stat, som bjöd in representanter från all världens kommunistiska diktaturer till sina partimöten och som hyllade DDR som en förebild för en demokratisk stat. När Vänsterns tidningar gav lite mild kritik till att pressfriheten i DDR kanske inte var lika hög som man gärna ville tro, så var Lars Ohly den som angrep artikelskrivarna för att inte längre visa upp en positiv bild av de kommunistiska öststaterna. Han grät när Berlinmuren föll. Han har varit kommunist i större delen av livet och är det ännu, även om han inte använder just det ordet.

”För mig handlar det om att vara trogen de politiska ideal jag varit trogen sedan jag blev politiskt aktiv i vänstern på 70-talet.” – Lars Ohly, Ekot 24/1 2004.

Göran Hägglund gör helt rätt när han vägrar välja mellan Åkesson och Ohly som minst dåliga samarbetspartner. Åkesson representerar ett främlingsfientligt parti med tvivelaktiga åsikter, Ohly representerar ett kommunistparti som inte ångrar sitt förflutna utan snarare grämer sig över de goda socialistiska staternas fall, som Sovjetunionen och DDR.

Demokrati betyder folkstyre. Enligt Ohly måste man lägga till socialistiska ideal till ordets betydelse för att det ska gällas, som att det inte finns några klasser (utom partieliten så klart) och att allting delas exakt lika. Därför kunde man inte säga att de Sovjetstyrda öststaterna var odemokratiska, eftersom de ju faktiskt var kommunistiska. Ohlys demokrati är således ingen demokrati i ordets rätta bemärkelse, för i hans syn skulle ett land där folket styrs av en partitopp som ser till att allas liv är lika eländiga kallas en demokrati. Även om folket inte har något att säga till om så är det en demokrati, eftersom staten ser till att folket får vad de ”egentligen” vill ha.

Att en person med sådana åsikter, som han inte tagit avtånd ifrån heller utan snarare förnekar att han någonsin haft (i allmän media i vart fall), får topposten i ett parti som kallar sig demokratiskt, ger knappast Vänsterpartiet trovärdighet som demokratiskt parti. De är visserligen invalda på mandat av folket, men det betyder inte att de automatiskt blir ett gott demokratiskt parti. SD kommer (troligen) också väljas in på mandat av folket. Nazistpartiet hade också stort stöd bland folket. Men liksom kommunisterna hade nazisterna en syn på demokrati som kan sammanfattas med att folket ska styras, inte styra, och så är det inom vänstern än idag. Styrelser och föräldrars tid med sina barn ska kvoteras, mot deras vilja, för då får de som de ”egentligen” vill ha det; totalt likställt.

Vad SD har för demokratisyn vet jag inte riktigt, det blir det till att kolla upp sen. Men att Vänsterpartiet ändå kallas demokratiskt kan väl delvis bero på att de aldrig fått ha någon egentlig makt, så de har aldrig kunnat genomföra sina planer och revolutionera Sverige till en god socialistisk stat. Får Mona Sahlin som hon vill så ska de få en chans till slut, om hon vinner valet.

Låt oss hoppas att det här med faktisk makt förblir en våt dröm för Ohly och hans parti.

Mer hyckleri om SD

Det finns flera lager av hyckleri i Mona Sahlins kritik av Fredrik Reinfeldt, när denne ”inte är tydlig nog” i sitt fördömande av SD.

Från SvD:

SVT:s partiledarutfrågning i torsdags sade Fredrik Reinfeldt att han är beredd att sitta kvar som statsminister om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, om det borgerliga blocket blir större än de rödgröna.

Han ville inte medge att han då blir beroende av Sverigedemokraterna.

- Det kräver att Mona Sahlin går ihop med Sverigedemokraterna, sade han.

Men Mona Sahlin håller inte med.

- Man kan inte bara säga att man sitter kvar och sedan lägga det i mitt lilla knä, som Reinfeldt gjorde. Den som bildar regering måste visa att det finns en majoritetsregering, det blir ännu viktigare om SD är inne, säger hon.

Om Alliansen blir större än de rödgröna, och SD blir vågmästare, så är det ju ett naturligt val för Reinfeldt att bilda minoritetsregering; han har ju störst legitimitet att göra det. Och om Mona Sahlin & C:o då ska hålla sitt löfte om att aldrig samarbeta med SD, och SD röstar emot Reinfeldts minoritetsregering, då måste de rödgröna rösta ja till den för att hålla sitt löfte. Vilket de så klart inte kommer göra, för då är det en ”speciell situation” där alla gamla löften inte gäller. Det viktigaste är ju att de får makten, inte att de håller fast vid sitt ord om att aldrig samarbeta med SD.

Sen har vi det där med att man måste bilda majoritetsregering. Sossarna har väl inte världens track record på det, alla deras regeringar förutom Per-Albin Hanssons samlingsregering under Andra Världskriget, och Erlanders regering efter valet 1968, har varit minoritetsregeringar; de har förlitat sig på Kamrat 4%, kommunisterna i V, för att behålla makten, och på senare tid även Miljöpartiet. Att därför kräva att Alliansen ska skapa en majoritetsregering, där ett rödgrönt parti då måste ingå, är ganska magstarkt.

För det tredje och sista så borde Mona Sahlin inte klaga även om Alliansen, mot all förmodan, skulle göra släppa in SD i sin allians. I hennes samarbete har hon släppt in det gamla kommunistpartiet, som aldrig gjort avkall på sitt förflutna som Stalin och Kim Il Sung-älskare, sitt stöd till Sovjet osv. SD har åtminstone distansierat sig från partiets ungdom som nynazistparti, och de som vill tillbaka till den tiden blir uteslutna ur partiet. I Vänsterpartiet är partiledaren uttalad kommunist, även om han lovat att inte säga det för att de då kan tappa röster, i Sverigedemokraterna är det partiledaren som velat ta partiet ifrån sitt ursprung och göra det mer rumsrent.

Att inte bjuda in SD till samarbete med Alliansen är förnuftigt eftersom de flesta av deras åsikter dels är idiotiska, dels Folkhemsvurmande; alltså gammaldags socialdemokratiska. De åsikter som inte är helt korkade gäller främst familjepolitiken och försvaret, och grundtanken att integrationspolitiken är ett misslyckande. Lösningen på sagda problem har de dock knappast.

Men med samma tankemönster borde inte heller V få sitta med i någon regering innan de fått en tarmsköljning och kastat ut alla gamla Sovjetkramare och gjort sig rumsrena. SD har visserligen en hel massa åsikter som är helt åt skogen, men de har i vart fall rensat ut det värsta ur partiet. V har inte gjort det, och har aldrig visat ambitioner att göra det. Man är stolt över sitt kommunistiska arv, men väljer att inte visa det alltför öppet. Röda stjärnor på riksdagsledamöter är dock helt okej. Skillnaden mellan SD och V är att V inte haft någon omvandling till ett rumsrent parti på senare tid, men ändå anses de som godkända samarbetspartners när Sossarna vill ta tillbaka makten.

Men nu är det så att Vänsterpartiet kan hjälpa sossarna tillbaka till makten, och då spelar partiets bakgrund ingen roll. Makten framför allt.

Länge leve Stalin!

Man brukar få höra att Sverigedemokraterna ska inte få vara med och bestämma någonting, de ska stängas ute ifrån alla regeringssamarbeten och man ska inte ens debattera med dem. De är ett litet, nationalistiskt parti med ursprung i nynazistiska rörelser, det grundades som ett nynazistiskt parti, och flera av de som sitter i ledning var med redan då. Och visst, mycket av det stämmer. Deras historia är en otrevlig sådan och deras politik är inte mycket bättre den. Jag skulle inte ha mycket förtroende för en regering som samarbetade med dem bara för att få makten, varken Alliansen eller vänstern.

Men varför får man inte höra samma saker när det gäller vänsterpartiet? Vänsterpartiet har också ett smutsigt förflutet, och till skillnad mot Sverigedemokraterna så har de inte gjort några ansträngningar  för att rensa ut i partiet. De grundades som ett kommunistparti, de stödde Sovjetunionen och skickade delegater till Komintern (Kommunistinternationalen) och deras ideologi har dödat hundratals miljoner människor. Många inom partiet har varit med länge och var med under tiden före kommunismens fall, när de fortfarande öppet klassade sig som kommunister. Lars Ohly skickade lovordande brev till diktaturen i Östtyskland strax före murens fall, och när den väl föll grät han av sorg.

De är fortfarande kommunister. Inte alla individer i partiet (även om Lars Ohly när han tillträde som partiledare fortfarande öppet kallade sig kommunist), men partiet som helhet är kommunistiskt, även om de inte stoltserat med det för att vinna väljare (de skulle snarare tappa väljare då).

Vänsterpartiet är inte ett dugg bättre än Sverigedemokraterna, tvärtom så har de aldrig genomdrivit en reformering av partiet för att få bort de värsta kommunisterna, vilket SD åtminstone har gjort.

Socialdemokraterna har i alla år hållit Vänsterpartiet utanför regeringssamarbetet, även om det innebar att borgarna fick makten. Det gjorde de eftersom att de visste att ett samarbete med kommunisterna skulle leda käpprätt åt skogen. Ett samarbete med ett så pass otrovärdigt parti skulle inte bara skada partiets anseende utan också vara direkt skadligt för landet.

På knappt fyra år har de glömt bort det fullständigt och samarbetar nu med kommunisterna för att få tillbaka makten. Den kortsiktiga vinsten är viktigare än vad effekten blir för landet i längden.

Det är förvånande hur man kan glömma så fort. Jag hoppas att det finns många som traditionellt sett stöder Socialdemokraterna som röstar på Alliansen, om inte annat så för att inte tillåta att kommunisterna, för första gången i Sveriges historia, sitter med i Regeringen. Partiledningen kanske bara tänker i fyraårsintervaller, men väljarna torde kunna vara aningen mer långsiktiga och mer medvetna om historien.

Fredagsnöje

En del av dagens underhållning får Vänsterpartiets kongressförberedelser stå för. Vänsterns ledning har nu samlats och tagit beslut om många mycket viktiga frågor för partiet och deras samarbete med sossarna och trädkramarna inför valet. Varför är kommunisterna då såna underbara komiker? Jo, deras idéer är ju helt korkade. Det tragiska är ju bara att de inte inser detta själva. Råkar du tycka som vänstern i några av de här frågorna så kommer du nog inte tycka detta är roligt alls. Så mycket värre för dig!

Nej till motioner om statlig luftskeppsproduktion [...]

WHAT? Vems förslag var det att låta staten bygga massa nya Hindenburgare? Och vad skulle de med dem till egentligen, flyga riket runt och basunera ut kommunistiska kampsånger? Eller är luftskepp bara något politikord som egentligen betyder typ onda… kapitalistiska… saker?

Motionen om att legalisera sopdykning avslås också

Åmmä! Och vad ska det då bli av vårt sopdykningslandslag, som tränat inför VM i Tommaholma i tre år!?

V ska arbeta för möjlighet till begravning i två länder

Vilka länder är detta då som förbjuder begravningar?

PS beslutade att Vänsterpartiet ska verka för att införa ett tredje kön som juridiskt är likställt kvinna och man

Vad synd då att det ju bara finns TVÅ KÖN, även om ni vill införa ett tredje så skiter naturen fullständigt i det. Dessutom, för att vara ännu mer allvarlig, så är det inte så att könet bara sitter mellan bena som vänsterns/feministernas genus”forskare” säger, utan det sitter till största delen i hjärnan, enligt riktiga psykologer och experter. Det är till och med så att det finns en kvinnlig städgen, om man nu vill kalla det så, som helt enkelt visar att kvinnor i allmänt är mer benägna att hålla rent i boet än män. Det ligger inkodat i våra gener och har inget med sociala konstruktioner att göra; den enda sociala konstruktionen att tala om är den ni själva vill införa, d.v.s. att gå emot det naturliga med TVÅ kön. DET är en social konstruktion.

Fortsatt köttätande på partiarrangemang

Yay!

Inget namnbyte till Vänsterpartiet de gröna enligt partistyrelsen.

Så synd. För då hade säkert många blandat ihop er med Miljöpartiet De Gröna och röstat på dem istället, och då hade ni åkt ur riksdagen. Men men.

Motioner om delat partiledarskap avslås.

Det var ju hemskt vilka Miljöparti-wannabes era partimedlemmar har blivit.

Som ni kanske märker är jag inget stort fan av vänstern.

För att avsluta detta inlägget i äkta vänsteranda ska jag sjunga (eller ja, spela upp) en sång, komponerad och sjungen av Vänsterpartiets officiella kampsångslåtskrivare-eller-nåt under många år, Knutna Nävar!