Har du inte haft sex får du IG

Att dagens ungdom är sexuellt lössläppt, lever i ett väldigt sexualfixerat samhälle och många har sex i alldeles för unga år, är allmänt känt. Men bara för den sakens skull ska man inte börja se det som normen, att det bara är så och försöka försköna fakta; till exempel genom att få en massa åttor att skriva om sina sexuella fantasier, hur deras sexdebut gick till, och så vidare. De unga tonåren i synnerhet är en kaotisk tid för många, och att behöva skriva om något så oerhört pinsamt och privat, eller överhuvudtaget förväntas ha haft sin sexdebut redan, är en både onödig och omoralisk press.

För många är och förblir sex något privat, något man på sin höjd samtalar om med sina nära vänner, så att få veta att man måste öppna upp sitt privatliv ordentligt för att få bra betyg är ju bara fel. Att man sen måste skriva med inlevelse för att få mer än Godkänt, som i fallet Tomelilla, ökar ju pressen ytterligare.

”Har du inte varit med om det här innan? Kom igen, klart du har. Har du verkligen inte det? Nä då kan du inte få högre betyg än G.”

Att läraren sen ska sitta och läsa och betygsätta elevernas sexfantasier borde väl nästan gå att straffa med fängelse, om man läser lagboken. Att läsa sexberättelser om minderåriga är väl dessutom nästan att klassa som barnporr. Lärarna som var med och kom på den här idén borde få sin lärarbehörighet indragen. Tycker man det är lämpligt att få 14-åringar att skriva inlevelsefullt om sitt sexliv borde man inte vara lärare.

Lagen om sexualbrott
Sexuellt ofredande
§ 7:
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.

För sexuellt ofredande döms även den som genom tvång, förledande eller annan otillbörlig påverkan förmår någon som har fyllt femton men inte arton år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett led i framställningen av pornografisk bild eller utgör en posering i annat fall än när det är fråga om framställning av en bild. [...]

Tidningar: SvD, Metro, Aftonblaskan.
Bloggar: Tokmoderaten,  Trollan.

Låt bli kyrkoavslutningarna

Sverigedemokraterna vill, genom lag förmodar jag, se till att i princip alla skolavslutningar hålls i kyrkor, för att de vill bevara svensk kultur och göra barnen hemmastadda med det kulturarv Sverige har. Andra, både socialister och liberaler, vill att skolavslutningar överhuvudtaget inte ska få ske i kyrkor eftersom det kan vara kränkande mot barnen eller deras föräldrars personliga tro, barnen ska inte utsättas för religiösa påtryckningar i skolan. SD har väl i tanken mest rätt, det är viktigt att bevara den lilla kultur vi har, och ingen tvingas bli kristen bara för att skolavslutningen hålls i kyrkan. Men ingen av dem gör rätt rent konkret. Så klart, det är ju bara jag som har rätt.

Jag tycker inte man ska lagstifta om det alls. Låt det vara upp till varje skola och varje aktiv föräldragrupp att bestämma var deras barns avslutning ska hållas, låt besluten tas bland de inblandade och inte i Riksdagen, långt långt borta. I många skolor finns det en tradition av att hålla avslutningen i kyrkan, låt då den traditionen leva vidare om de som är inblandade vill det. Vill man absolut inte att ens barn ska sitta i kyrkbänken i en timme så kan man ju alltid, tja jag vet inte, välja att inte komma, eller komma efter att kyrkobesöket är avverkat. Man behöver inte Riksdagens tillåtelse för att ha en egen vilja och säga sin mening. Är man en djupt övertygad ateist och vill att ens barn också ska bli det, då kan man välja att inte gå på avslutningen; men jag tror inte att de flesta, även de som inte är troende kristna, har något emot att avslutningen hålls i kyrkan.

Dessutom hålls de flesta avslutningar i den sekulariserade Svenska Kyrkan, så det är ingen större risk att barnen får höra något speciellt kristet under avslutningen.

Avskaffa kommunala skolor II

Tidigare idag, mer bestämt runt klockan 02.00, skrev jag om att man borde avskaffa kommunala skolor. Eftersom jag var ganska trött när jag skrev det inlägget så fick jag inte med allt jag ville skriva, så här kommer resten.

Egentligen ser jag ingen vettig anledning till att det ska finnas kommunala skolor. De är politiskt styrda, de har inte bättre lärare än friskolor, de har uppenbarligen sämre betyg hos eleverna än friskolor, och de är inte kostnadseffektiva – precis som allt annat som hanteras av staten och statliga instanser. Pengarna som kommunen använder är ju inte dess egna utan medborgarnas, och de utsätts knappast för någon konkurrens. Och de är smockfulla med onödiga byråkrater som tar upp mängder med tid och pengar som skulle kunna ha lagts på något vettigt, som skolorna. Hade samma summa pengar fått användas av privatskolor så hade de använts mycket mer effektivt och get mycket mer resultat.

Jag kan tänka mig att ett argument för kommunala skolor är att kommunen enkelt kan samordna skolorna på högre nivå, så att en flytt från en lågstadieskola till en mellan- och högstadieskola går enkelt till, bättre än om varje enskild skola skulle sköta det. Men egentligen krävs det ingen kommun för att göra det. Skolorna kan bara samarbeta sinsemellan så är det löst. Om samma ”skolkoncern”, typ som John Bauer, har en lågstadieskola och en mellan- & högstadieskola i samma område så har de ju redan skäl att se till att underlätta för elevernas vidareutbildning. Om föräldrarna samtidigt har valfriheten att välja skola till sina barn så kommer dåliga skolor att försvinna, eller tvingas förbättra sig för att få finnas kvar.

Men för att skolorna ska tjäna på att göra sig attraktiva för elever och föräldrar så måste de vinna något när de lyckas med det. Den enklaste lösningen på det hade varit att låta föräldrarna betala skolan för barnets skolgång, då hade skolan direkt tjänat på att göra sig attraktiv för elever, ha bra utbildningar, bra lärare osv. Om man hade avskaffat kommunala skolor och den skatt vi betalar för att finansiera de kommunala skolorna, då hade man haft råd att betala barnens skolgång och troligtvis ännu mer, med tanke på hur mycket pengar som nu går till en byråkrati som inte finns i en privatskola.

Problemet här är ju att se till att alla verkligen har råd att skicka sina barn till skolan, och bara det skulle jag nog kunna skriva en hel artikel om, om jag får lite betänketid först. Men rent spontant kommer jag att tänka på att man skulle kunna söka stipendier, antingen från organisationer eller fonder, eller kanske en statlig fond? Att man betalar en minimal summa i skatt för att finansiera en stipendiefond för de som inte alls har råd att betala sina barns skolgång, det tycker jag låter som en skatt som är värd att betala. Och eftersom föräldrarna hade haft mer pengar i plånboken när den kommunala skolavgiften försvann så hade det varit väldigt få som behövt använda stipendiefonden. Då hade den varit relativt billig men ändå varit till stor hjälp för de som verkligen inte har råd med skola.

Men som sagt så är detta ett konkret förslag som jag inte tänkt igenom otroligt noggrant så det är knappast felfritt. Men rent spontant tycker jag det låter som en möjlig lösning. Även om jag är emot höga skatter så skulle detta vara en avgift som är värd att betala, eftersom den faktiskt gjort riktig nytta. Sen måste man se till så att byråkratin runt fonden hålls så liten så möjligt, annars blir även den onödigt dyr.

Slutligen får jag väl säga att skollagen och läroplanen ska se till att alla elever i landet får en opartisk, faktabaserad utbildning; att de lär sig läsa, skriva, räkna, lär sig lokalhistoria och landets historia, geografi, språk osv., men inte att de lär sig hur de ska tänka för att tänka rätt. Staten ska inte bestämma vad medborgarna ska tycka genom att indoktrinera dem sedan barnsben och skollagen ska tvinga lärare att vara opartiska i sin undervisning. Man ska till exempel inte kunna presentera Strindberg som en av Sveriges största tänkare och samhällskritiker bara för att man själv tycker det, när man presenterar honom ska man ge en objektiv bild; berätta vad han skrev, vilka hans åsikter var, vad han blev kritiserad för och vad han kritiserade osv. Och dessutom ska man i såna fall ta upp författare från Strindbergs motståndare, för att visa båda sidors åsikter.

Lärare ska aldrig ta upp sina egna politiska åsikter som vedertagna sanningar, för risken är stor att eleverna tror på dem.

Det känns som att jag skulle kunna skriva en-två inlägg till om detta, men samtidigt orkar jag inte göra det, och jag är för morgontrött för att göra det ordentlig. Någon gång får jag kanske ta och skriva en enda riktigt lång artikel om friskolor vs. kommunala skolor och alltihop. Men ja,m det får bli ett senare projekt.

Avskaffa kommunala skolor

Elever i friskolor får bättre betyg än de i kommunala skolor. Det enda rätta är därför att avskaffa alla friskolor, så att inte de på de kommunala skolorna ska känna sig dåliga.

Nej, så tycker jag ju inte direkt. Friskolor ska vi ha, gärna fler än idag. Varför inte bara ha friskolor egentligen? Varför inte avskaffa kommunala skolor helt och hållet?

Det kommunala (och privata) skolor gör är ju att lära alla barn och ungdomar i Sverige samma sak, i stort sett. Och egentligen är den grundtanken bra, att alla i landet ska ha rätt till grundläggande utbildning i form av en grundskola. Att alla i landet ska få lära sig att läsa, skriva, räkna, lära sig landets historia, andra språk osv. osv. Men i själva utförandet blir det inte så bra som det borde, och detta är främst eftersom staten genom skolan kan skaffa och har skaffat sig ett hjärntvättningsmonopol.

Genom en läroplan och skollag som säger att skolor ska lära ut vissa värderingar till alla elever så lär skolan i princip sina elever vad som är rätt och fel att tycka. Och då menar jag inte sånt som är uppenbart rätt och fel, mer eller mindre inkodat i vårt medvetande att det är rätt eller fel, som att det är fel att mörda folk. Nej skolan lär eleverna rent politiska åsikter och ger dem särskilda värderingar. Man kan så klart sätta sig emot och försöka att inte låta sig påverkas, men det är inte lätt. Inte lätt alls när man är ung och formbar och inte har någon direkt anledning att ifrågasätta ifall det läraren säger är sant eller inte.

Lärare ska vara opartiska och inte försöka tvinga på eleverna sina åsikter, och de ska lära eleverna att ifrågasätta åsikter och tänka själva.

I praktiken verkar detta ha blivit att lärare ska vara politiskt korrekta och lära sina elever att ifrågasätta allt som anses normalt. Och att ifrågasätta allting som är normalt är inte att tänka fritt, tvärtom; om du lär dig att ifrågasätta allting eftersom läraren tycker det är rätt att göra, så har du bara lärt dig att tänka som din lärare, inte att tänka fritt. En lärare som däremot är genuint opartisk och presenterar först och främst fakta, och sedan åsikter från båda/alla sidor, kan få elever att faktiskt tänka själva och göra sig en egen uppfattning, eller befästa den uppfattning man redan har.

Jag har varit med om båda sorters lärare, på samma skola, samma år, ibland lektionerna efter varandra.

Den förra, som vi hade i 7-8:an, ville gärna sprida sin överlägsna kommunistiska sanning till alla oss elever och få oss att tänka ”fritt”, det vill säga som hon. Och eftersom hon var väldigt öppen med sina åsikter och lärde ut dem som om de vore självklara sanningar så föll vi för det. Även jag, som ändå käftade emot en del, fick ju det inpräntat i hjärnbalken att hennes värderingar och sanningar var de rätta, för vad hade jag för anledning att inte lita på henne? Man var ju ung och naïv. Det är jag väl fortfarande, men ja, you get my point.

Den senare, som vi hade i 8-9:an, var så objektiv en lärare kan bli. Hon sade aldrig vad hon själv tyckte, hon lade alltid fram åsikter från båda sidor och hon tog aldrig någons parti. Istället för att säga ”Nej, där har du fel” sa hon ”Och där håller de andra inte med dig. Hur svarar du på deras kritik?”. Här fick man tänks själv, skaffa sig en egen åsikt, och pröva denna mot andras åsikter.

Vart vill jag då komma med den lilla anekdoten? Jo, skolan idag är som den första läraren, den ska inte bara lära dig fakta utan även lära dig att tänka på rätt sätt, lära dig att ifrågasätta allting du tycker är normalt och kalla detta för ”fritt tänkande”, när det väl snarare borde klassas som värdenihilistiskt tänkande. Skolan BORDE vara som den andra lärare, den lär ut fakta, presenterar olika sidors åsikter och låter eleverna själva få välja och tänka ut vad de tycker.

Det är inte, eller borde åtminstone inte vara skolans uppgift att lära sina elever värderingar, det är föräldrarnas ansvar. De argument jag hör som är för att skolan ska lära elever värderingar brukar främst handla om att ”om inte skola lär ut värderingar, hur ska vi då se till att eleverna tycker rätt?”.

Mitt svar är att vi inte ska se till att elever tycker rätt!

Skolan styrs av läroplanen och skollagen. Dessa skrivs av politiker. Så de värderingar som lärs ut i skolorna väljs av politiker. Och om skolan lär ut åsikter som politiker säger till dem att lära ut så blir det indoktrinering. Och eftersom att alla skolor i hela landet måste följa läroplanen och skollagen som är stiftad av politiker, så har staten ett hjärntvättningsmonopol.

Förutom då indoktrineringsproblemet så finns det andra problem med kommunala skolor. Eftersom de drivs av kommuner så är de också politiska, och politiker i allmänt tänker mycket kortsiktigt. Fyra år brukar det ju vara, en mandatperiod. Att centralisera skolutbildningen till vissa enskilda städer eller tätorter är ett sätt att slippa behöva driva en mängd skolor och därigenom spara en hel del pengar. Dessutom är det en ganska liten grupp väljare som blir missnöjda om en liten byaskola läggs ner, eller andra större skolor beroende på kommunens storlek. Och att centralisera skolutbildningen är definitivt inget som är automatiskt positivt.

Om man istället skulle lägga över ansvaret från kommunen till det privata så skulle man kunna decentralisera systemet mycket mer. Skolor skulle kunna drivas på mer lokal nivå; skolan skulle komma till eleverna, inte tvärtom. Landsbygden skulle inte avfolkas lika snabbt, den kanske till och med skulle återbefolkas till viss del, i sinom tid. Folk skulle då i mindre utsträckning tvingas in till städerna när deras barn ska gå i skolan, de kan stanna på landsbygden om de vill. Vill de bo i stan så kan de göra det också.

Kort sammanfattat så tycker jag helt enkelt att skolan ska komma dit det finns elever, eleverna ska inte flyttas dit det finns en skola. Skolor utanför storstäderna skulle antagligen vara mycket mer attraktivt för en företagare än en kommun, eftersom en företagare inte behöver lägga mängder med pengar på all den byråkrati en kommun har. Och det skulle inte ens behöva vara en företagare som driver skolan, det kan vara en förening, kanske byn gemensamt eller liknande. Att vänsternissarnas mardrömmar med skolor som fungerar som råkapitalistiska pengamaskiner skulle bli verklighet tror jag inte alls på.

Så. Avskaffa kommunala skolor och skriv om skollagen så att skolor tillåts vara objektiva och inga statsfinansierade hjärntvättningscentraler. Det går ju så klart inte att förändra över en natt, eller ens en mandatperiod, men det är så dags att börja nu.

Och eftersom jag vet att det knappast är troligt att någon av mina politiska önskemål faktiskt ska bli besannade i vårt socialistiska land, så hoppas jag åtminstone på att Alliansen åtminstone ska se till att göra skolor mer objektiva, och tvinga lärare att vara mer objektiva. Och ifall nu de Rögröna skulle vinna valet (bevare oss väl), så hoppas jag de tar sitt förnuft till fånga och avpolitiserar skolorna. Vilket ju lär bli svårt när kommunisterna är med i samarbetet.

Mer att läsa; Escaping Perdition – Facket skälet till undermåliga lärare, Avskaffa kommunala skolor II.